Vår förening har under de senaste veckorna fört korrespondens med myndigheter som ett led i förberedelserna av ett medborgarinitiativ gällande en lag om frivilligverksamhet. Diskussionen har varit saklig, men en del av svaren har upplevts som exceptionellt bryska. Samtidigt har en ung volontär, som bistår i vårt arbete utifrån en uppriktig vilja att förbättra samhället, berättat om svårigheter att sova.
Vähävaraisten Oikeusturva ry agerar med samhällsansvar och strävar efter att följa god praxis vid lagberedning, även när det gäller ett medborgarinitiativ. Vi har lutat oss mot Lagskrivarens guide och strävar efter att redan i beredningsskedet utreda hur den föreslagna regleringen skulle påverka myndigheterna, deras uppgifter och verksamhetsmodeller. Detta är ett medvetet val. Vi vill utföra ett noggrant och ansvarsfullt arbete.
Därför är det motiverat att förvänta sig att även myndigheterna agerar i enlighet med sina egna principer. Förvaltningen styrs av serviceprincipen. En myndighets uppgift är inte enbart att avgränsa sin egen behörighet, utan även att främja smidig uträttning av ärenden. Till detta hör bland annat rådgivningsskyldigheten – skyldigheten att vägleda i rätt riktning även då ärendet inte direkt faller under den egna behörigheten. Dessutom är ett grundläggande krav för god förvaltning ett klart, sakligt och begripligt språkbruk.
Det handlar inte om att myndigheten borde ta ställning till alla framförda frågor. Det handlar om hur svaret ges. Det är en sak att konstatera att vi kan inte fortsätta korrespondensen med er och en helt annan sak att svara på ett sätt som hjälper till att förstå myndighetens val och verksamhet i övrigt, snarare än att bara hänvisa till att det inte hör till svarandens lagstadgade uppgifter. Ännu större är skillnaden mellan att avbryta diskussionen bryskt eller att styra den till rätt instans.
Detta är särskilt viktigt ur de ungas perspektiv. Unga som deltar i samhällelig beredning bildar sin uppfattning om myndigheterna och hela förvaltningen utifrån de svar de får. Om den första erfarenheten är avvisande och kall, lämnar det spår. Om svaret däremot är sakligt, uppmuntrande och vägledande, stärker det förtroendet och viljan att delta.
Denna skrivelse är inte kritik riktad mot en enskild myndighet, utan en påminnelse om en större helhet. Vi bygger alla samma samhälle, även de unga som nu lär sig att verka som en del av det. Därför handlar myndighetskommunikation inte bara om att förmedla information, utan också om vilken bild vi ger av den offentliga makten och dess relation till medborgarna.
Serviceprincipen, rådgivningsskyldigheten och ett gott språkbruk är inga formaliteter. De utgör grunden för förtroende.
Kari Telaranta
Styrelseordförande för Vähävaraisten Oikeusturva ry